Grannar

Vart jag än är på klotet, har jag alltid ett par härliga grannar. Lustigt men sant.

I dag har vi en filurig ungdom antar jag eller jag vet, som spelar en härlig dunk..dunk..dunk..dunk......dunk......dunk....dunk..dunk...dunk. Lite som morsekod, fast desto värre för mitt sinne.

Huvudvärken är på väg, jag känner det i mitt pannben. Nu låter jag visserligen som en gammal dam, men på ålderns höst så är man vis, visare än den filuriga ungdomen. Jag behöver tystnad, det är bra för själen ibland. Finns det inget bättre än...tyyyyystnad?! Dessvärre har jag aldrig arbetat där det varit fullständing tystnad, utan fullständigt kackel, kackel och kackel. Kansk därför jag tycker om tystnad.

Ah, men se där, tystnad. Lovely.